Glad midsommar!

Midsommar
av Agneta Lilja, Södertörns högskola
Midsommardagen firades ursprungligen den 24 juni till minne av Johannes Döparen. 1953 flyttades den till närmaste lördag.
I bondesamhället firades midsommar som en hyllning till sommaren och växtligheten. På vissa platser klädde man därför ut sig med ormbunksblad till lövgubbar. Man lövade (majade) också sina hus och redskap och reste, sannolikt redan under 1500-talet och efter tysk förebild, höga lövade majstänger att dansa kring. Midsommar var framför allt en ungdomsfest men även viktig vid bruken i Mellansverige, där alla anställda då bjöds på sill, öl och brännvin. Sin betydelse som den mest svenska festen av alla har den dock fått först under 1900-talet.
Sedan 500-talet har man i Europa tänt eldar till midsommar. I Sverige var midsommareldar vanligast i landets södra delar. Ungdomen besökte också gärna heliga källor, där de drack det helande vattnet och roade sig med lekar och dans. Källbesöken påminde om hur Johannes Döparen döpte Jesus i Jordanfloden.
Midsommarnatten är årets ljusaste och betraktades som en magisk natt, då det var särskilt lämpligt att ta tydor om sin framtid. Flickor åt salt gröt (drömgröt) för att drömma att den blivande maken kom med vatten till dem. De kunde också vaka vid en källa för att se sin tillkommandes bild i vattnet.
Under midsommarnatten kunde man även, t.ex. genom ljussken, hitta platser med nedgrävda skatter. När man grävde blev man ofta utsatt för lustiga gyckelsyner, som skulle locka en att skratta eller tala. Man kunde t.ex. få se en halt höna dra ett stort hölass. Kunde man bara hålla sig tyst hittade man skatten.
Under midsommarnatten ansågs källvattnet förvandlas till vin och ormbunken till blomma. Många växter var laddade med läkande kraft denna natt. (från http://www.sweden.se/)