Igår hade jag planerat in att jag efter jobbet skulle åka förbi hemma och koppla släpen, åka till lägenheten och lasta alla möbler och större kartonger och köra dem till Bure. Sen skulle vi (jag och dottern) skura toaletten, rengöra spisen, torka ur resterande skåp och skura golven.. sen skulle vi vila tv en stund innan det var dags att sova... på våra luftmadrasser som jag fraktat till lägenheten för att kunna köra iväg med sängarna... Blev det som planerat? Njae, inte riktigt... Först ringde mamma och ville att jag skulle följa henne efter jobbet för att titta på en lägenhet som hon funderade på att hyra. Ja, hon ställer ju alltid upp för mig så jag kunde ju inte neka även om jag egentligen inte hade tid.. Vi åkte och tittade på den, men den var inte alls fräsch, så det blev nejtack till den..
Sen åkte jag hemåt, nästan en timme försenad... Och mer skulle det bli.. eftersom jag när jag kört ett antal mil och passerat Slagnäs plötsligt upptäckte en bil som kört av vägen och voltat. Första tanken var att det var en tidigare olycka som hänt på morgonen och att bilen stod kvar, men så fick jag ju se att personerna fanns vid bilen och att de var blodiga, men på fötter iaf.
Jag stannade naturligtvis och gick dit. Det hade stannat en bil till med ett norskt par och personerna som kraschat var ett tyskt par. Jag frågade om de var någorlunda okej, och om de ringt efter hjälp. Eftersom det inte var svenskar så hade de inte koll på var man ska ringa.. Det borde skyltas oftare efter vägar i norra Sverige vad som är nödnummer här. Jag ringde 112, och fick beskriva var det hänt och vad som hänt och i vilket skick personerna var. Sen ville de att jag skulle stanna på platsen tills ambulansen skulle komma dit. Klart att man gör, när människor är i nöd.. men tidsschemat sprack ytterligare... Nåväl, ambulansen kom så småningom och jag åkte vidare. Vid 00.30 så gjorde vi kväll och kröp isäng.. 05,10 ringde väckaren. Gääsp! snosade till 05,20 och klev sen upp och satte igång igen..
3 kommentarer:
Skönt att höra att det troligen gick bra för olycksparet.
Tur att du kom körande och kunde hjälpa till!
Sen att allt inte går som planerat...sånt är livet.
Vardagshjältinna! Jag kan nog peka ut ett antal personer är i omgivningen, som bara hade trampat gasen i botten och kört vidare. Guldstjärna till dig!
Tack det var snällt sagt! Men jag vill nog tro att de allra flesta försöker hjälpa till om behov finns. Sen kanske inte alla klarar av t ex om någon är skadad då kan det kanske vara bättre att man inte stannar än att man stannar och sen själv kanske svimmar eller nåt.. :-)
Skicka en kommentar